Biologiskt växtskydd
Näringsväven i odlingen – vem lever av vem?
Följ sambanden från växt och bladlus till nyttodjur och markliv. En begriplig guide till näringsväven ovan och under jord.
På ett chiliskott sitter några bladlöss. Intill rör sig en liten larv med böjda käkar. På marken ligger ett löv som håller på att brytas ned. Det kan se ut som tre skilda händelser, men de är delar av samma levande odling.
En näringsväv, eller födoväv, beskriver hur organismer är förbundna genom det de lever av. För odlaren hjälper den oss att förstå varför växtskydd handlar om mer än mötet mellan en skadegörare och ett nyttodjur.
Från en kedja till en väv
En enkel näringskedja kan börja med en växt som en bladlus suger växtsaft från. Bladlusen kan i sin tur bli mat åt en guldögonsländelarv, ett bladluslejon.
Men bladluslejonet kan äta flera slags små bytesdjur, och bladlössen kan angripas av flera olika naturliga fiender. När sådana kedjor korsar varandra får vi en väv. Den beskriver möjliga födorelationer, inte att alla djur alltid möts eller att alla individer får samma slut.
Växterna bygger organiska ämnen med hjälp av ljus genom fotosyntesen. När någon äter växten eller ett annat djur förs en del av den kemiskt bundna energin vidare. Energi flödar genom väven och avges efter hand som värme; näringsämnen kan återanvändas i kretslopp. Det är därför solljus och återföring av växtmaterial fyller olika funktioner.
Samma djur kan behöva olika mat under livet
Det räcker inte alltid att känna igen den vuxna insekten. Guldögonsländans larv är ett rovdjur, medan vuxna i släktet Chrysoperla bland annat använder nektar och honungsdagg som föda. Hos andra guldögonsländor kan även den vuxna vara ett rovdjur.
Blomning kan alltså ge föda åt en vuxen insekt vars larver senare jagar på bladen. Blommorna ersätter däremot inte larvens bytesdjur. För att förstå nyttan behöver vi följa hela livet.
I artikeln om guldögonsländor finns fler bilder av ägg, larv och vuxen samt en förklaring av livscykeln.
En bladlus kan också försörja en myra
Bladlöss lämnar efter sig söt honungsdagg, som myror kan samla. Vissa myror skyddar därför bladlössen mot naturliga fiender. Här får myran mat utan att äta själva bladlusen, samtidigt som dess beteende kan göra det svårare för bladlusens fiender att komma åt.
Det betyder inte att alla myror ska bort. De ingår också i trädgårdens liv. Men om bladlössen ökar trots att naturliga fiender finns i närheten är myrtrafiken en sak att observera. Ett djur kan ha flera roller, och beteendet på just den angripna växten är mer användbart än en allmän etikett som nyttig eller skadlig.
Under jord fortsätter sambanden
Ett löv som faller till marken blir en resurs för nedbrytningen. Svampar och bakterier använder organiskt material, och det finns smådjur som äter mikroorganismerna. Andra markdjur är rovdjur. Även levande rötter bidrar med organiska ämnen till livet nära roten.
Några exempel på födorelationer visar hur olika delar kan hänga ihop:
| Föda eller resurs | Exempel på vem som använder den |
|---|---|
| Växtsaft | Bladlöss |
| Bladlöss | Guldögonsländelarver |
| Nektar och honungsdagg | Vuxna guldögonsländor i släktet Chrysoperla |
| Honungsdagg från bladlöss | Myror som besöker kolonin |
| Döda växtdelar | Nedbrytande svampar och bakterier |
| Bakterier | Bakterieätande nematoder och vissa protister |
| Små markdjur | Rovlevande markdjur |
Tabellen visar utvalda samband, inte en fullständig karta över en viss trädgård. Alla nematoder äter till exempel inte bakterier; gruppen omfattar flera olika födoval.
När organismer äts och organiskt material bryts ned kan näringsämnen frigöras i former som rötterna kan ta upp. En del binds samtidigt i levande organismer och annat organiskt material. Det är därför ett lövtäcke inte fungerar som en omedelbar, färdigdoserad näringsgiva.
Sambanden påverkas bland annat av fukt, luft och temperatur. I Jordens små arbetare förklaras nedbrytning, mykorrhiza och jordstruktur närmare. För själva hanteringen av växtrester finns kompostguiden.
Fler naturliga fiender är ingen enkel addition
Olika rovdjur kan komplettera varandra genom att söka föda på olika platser eller vid olika tider. Men de kan också konkurrera om samma byte eller äta varandra. SLU:s forskning om födovävar visar därför varför fler arter inte alltid ger effektivare biologisk bekämpning.
Det är en viktig skillnad mellan att gynna mångfald och att lova ett visst resultat. En blommande kant kan bidra med resurser, men antalet blommor talar inte om hur många bladlöss som kommer att försvinna från chilin. Utfallet beror också på vilka arter som finns och hur de samspelar.
Vad kan du titta efter i din egen odling?
Använd näringsväven som hjälp att ställa frågor när du går en runda:
- Vad lever djuret av just nu? En larv och en vuxen kan behöva olika föda. Skilj det du faktiskt ser från det du antar.
- Vad finns kvar när den här resursen försvinner? Följ gärna blomningen och läs guiden till blomning genom säsongen.
- Hur utvecklas angreppet och plantan? Fotografera samma skott vid flera tillfällen. Anteckna både skador och synliga naturliga fiender. En minskning av bladlöss visar inte ensam vad som orsakade den.
Du behöver inte kartlägga varje organism för att ha nytta av tankesättet. Börja med ett skott, en blomma eller en liten yta under löven. När du känner igen fler samband blir det lättare att avgöra vad du vill bevara, vad du behöver följa och när grödan behöver hjälp.
Fortsätt med nyttodjuren och skadedjuren, eller gå tillbaka till tankarna bakom att odla med naturen.